Det pågår ingen massinvandring
Fredrik Federley: Det pågår ingen massinvandring
– Det är mycket okunskap. Där kan man säga att Sverigedemokraterna lyckats med att måla upp bilden av en massinvandring som de facto inte finns.
Vi ska säga
Urbanisering, av latinets urbs, “stad”, är en folkförflyttning från landsbygd till stadsområden. I statistiken är urbanisering ett procenttal på hur stor andel av ett områdes befolkning som bor i städer. I det beräkningssätt av urbaniseringsgrad som FN rekommenderar används en definition av stad som ett stadsområde med minst 20 000 invånare. Urbanisering är motsatsen till ruralisering. Det förstnämnda innebär att människor flyttar från glesbefolkade, isolerade regioner in till tätbebyggda områden där det redan bor många människor så att avstånden till närmaste grannar minskar, enkelt uttryckt. En ruralisering innebär därmed motsatsen, att människor flyttar ifrån varandra och att avstånden förstoras. Den globala trenden är en allt mer tilltagande urbanisering
Fredrik Reinfeldt: Myt 1: Det pågår en massinvandring
Myt 1: Det pågår en massinvandring, om några årtionden kommer svenskar att vara i minoritet i sitt eget land.
Påståendet är direkt felaktigt. I dag är knappt 15 procent av befolkningen född i ett annat land. Statistiska Centralbyrån räknar med en liten ökning i framtiden, andelen beräknas öka till 18 procent 2050.
I grunden bygger myten på att personer med utländsk bakgrund aldrig blir svenskar och att det skulle vara ett problem om människor har en bakgrund i ett annat land. Det är också värt att notera att den enskilt största gruppen invandrare 2010 var hemvändande svenskar, som stod för en femtedel av invandringen.
Torbjörn Tännsjö skriver idag på DN Debatt om dilemmat mellan att uttrycka sig fritt och risken med att inspirera till exempelvis terrordåd som det i Norge. Bland annat tar han upp frågan om självcensur. Bör man avstå från att uttrycka sig fritt, t.ex. inför terrorhot? Tännsjö är ambivalent på den punkten.
I ett fritt och demokratiskt samhälle ska det inte finnas censur från samhällets sida. Man har rätt att alltid säga sanningen och man har oftast rätt även att ljuga. Det hindrar dock inte att man har självcensur. Det är en del av det ansvar man har att medverka till demokratin. Självcensuren bör ge utrymme även att säga obekväma sanningar. Däremot måste man inte ljuga bara för att man får. Lögner, även om de är tillåtna, ger inget positivt tillskott till demokratin.
Det finns fyra enkla huvudprinciper att fortsätta hålla sig till, om vi vill behålla den öppna, demokratiska gotländska andan och inte stärka SD eller deras främlingsfientliga agenda:
1. Gör inte SD till en stridsfråga mellan blocken.
2. Gör inte blocköverskridande överenskommelser för att mota bort SD.
3. Ge inte SD:s frågor en särställning i politiken och använd inte högerpopulistiskt språkbruk.
4. Bjud inte in SD till politiska arenor de inte tagit sig själva.
Det här är viktigt, därför vill jag gärna förklara vad jag menar lite mer ingående. Imorgon och i övermorgon ska jag därför gå lite närmare in på var och en av dessa fyra principer.
Man bör helt enkelt inte bjuda in högerpopulisterna till samtal på ställen dit de själva inte tagit sig på egen hand. I kommunfullmäktigen, landsting och förstås i riksdagen där de vunnit mandat så har de också en rättmätig plats att bli bemötta. Men man behöver inte arrangera debatter enkom för att bemöta dem. Debattartiklar de får in bör besvaras. Men man bör inte själv skriva så att de bjuds in att svara, och så vidare.
Idag ges SD en särställning och mer uppmärksamhet än de andra småpartierna. SD:s frågor och problemformuleringar lyfts oproportionerligt ofta. I forum där andra riksdagspartier bjuds in så ska även SD vara välkomna, men de måste behandlas som vilket annat småparti som helst.
Högerpopulismen skadar ekonomin och hindrar människor från att bidra till samhället på samma villkor, därför är det viktigt att hålla SD:s inflytande lågt. Om vi håller fast vid dessa fyra enkla regler kan vi lyckas med det.
19misslyckande 